zebbe

Zebastian
21/6 192 - 27/12 2006

Jag blev hos min matte och husse i 13 ½ underbara år. Månaden före jul blev jag sjuk och fick åka till doktorn. Där kom de fram till att jag hade ett blåsljud på mitt hjärta och att mina njurar inte var så bra. Jag fick äta ett speciellt njurfoder och jag tyckte om den. Men på julaftonen blev jag sämre, jag ville inte äta och jag kissade mycket. Jag låg mest och sov. Det luktade illa om min mun. Och jag kräktes varje dag. Matte och husse insåg att jag var mycket dålig. Natten till den 27 dec, var jag nära på att dö i deras säng. Det blev ilfart till sjukhuset. Där konstaterade de att mina njurar hade lagt av och att min kropp inte orkade mer. Jag ville bara somna och slippa all illamående. Doktorn beslutade att min smärta skulle försvinna. Jag fick en spruta, som skulle hjälpa mig att somna in. Matte tog mig i sin famn och de dämpade ner ljuset. Matte viskade i mitt öra, hur mycket hon älskade mig. Jag kände hur jag försvann, smärtan var borta. Matte kramade mig hela tiden. Det var så skönt att somna i mattes famn, klockan var då 15.20 . Matte och husse kramade mig en sista gång och stoppade sedan om mig i min blåa filt och lade mig på bordet. Matte och husse lämnade mig klockan 15.45. Jag har vandrat till änglarna och jag vet att vi kommer att träffas igen.

När matte och husse kom hem tände de ett ljus på min uteplats. Sedan hängde dom upp rosor på nätet, det var deras sätt att hedra mig, deras älskling.

Jag kremerades och kom hem efter en vecka igen i min lilla trä urna. Jag har nu en speciell plats i sovrummet.

Ha det så gott i katthimlen vår underbara Zebastian.
Vi kommer alltid att älska dig. Saknaden är stor.
Det är så tomt utan dig.

I dag är det den 27 December 2009.
Kockan 15.20 är det exakt tre år sedan du lämnade oss och reste till katthimlen.
Saknaden efter dig är lika stor.

Du ska veta, att vi märker att du är kvar hos oss. Husse känner dina tassar på sitt täcke. Och vi har sett dig lämna kontoret som en skepnad. Det är så underbart, att ha dig här.

Min syster såg en mörk katt svepa förbi ut till köket, vi förstod att det var du. Vincent började jaga någon, som inte syns och han morrar. Är det du lilla vän, som är och hälsar på

Våra fina minnesbilder av dig Zebastian.