Jag skriver böcker för att jag tycker att det är kul. Jag utser mig inte som författare. Det ska man inte göra förrän  man har gett ut böcker. Min dröm är att få ge ut mina böcker, jag vill så gärna dela med mig av mitt skrivande. Jag tog lärdom av Camilla Läckberg, gå en skrivarkurs, det finns en del på nätet att ladda hem för en liten penning. Camilla är en mycket bra författare, jag har läst hennes böcker. Hon har själv en skrivarkurs på sin hemsida.

Jag läser mycket, ibland blir det upp till en och tre böcker i veckan. Men den sista tiden har jag börjat lyssna på ljudband och cd skivor. Det rekommenderar jag verkligen till Er som inte gillar att läsa böcker. De som läser är skådespelare och de läser så inlevelse rikt, så man är verkligen med i ljudböckerna.
Här på min boksida, kan ni läsa ett litet utdrag av mina böcker.

Jag diggar skräckfilmer. Så tittar jag på film, blir  det för mesta rysare. En och annan komedi slinker emellan, när jag är på det humöret.

Den första bok är äntligen klara. Jag lämnade in den och har fått tillbaka dom.
Ett förlag tyckte att boken Catfish Lake var bra, men jag borde arbeta lite mer med miljön och visse versa. Så det är bara att jobba på.

  Elina satt försjunken i ett bra program, som handlade om utgrävningar från Egypten, med en stor mugg te, så hon lade inte märke till den svepande dimman.
  Dimman sökte sig allt närmare henne. Vincent hade uppfattat den och sköt rygg och började fräsa.
  ”Vad är det gubben”, sa hon och tog upp honom i sitt knä. Men Vincent var inte ett dugg pigg på att komma upp och sitta i hennes knä, utan hoppade ner igen och backade bakåt mot skåpet och försökte krypa under det. ”Men hur är det fatt? Kom… kiss… kiss.” Men han ville inte komma fram.
  Plötslig fick hon syn på dimman som kom emot henne.
  ”Va… vad i helvete”, sa hon och reste sig.
  Dimman var snabb och var snart intill hennes kropp. Hon stannade till av bara förskräckelsen. Skulle hon stå still eller skulle hon springa bort till ytterdörren? ”Va fan, är det ett skämt?”
 För ett blixtsnabbt ögonblick stod dimman mitt framför henne, som sökte sig allt högre upp mot hennes ansikte. Hon stirrade på dimman med stora ögon. Hon tappade muggen som föll till golvet med ett krasch. Sedan backade hon försiktigt från dimman. Men dimman följde tätt efter.
 ”Försvinn”, skrek hon och vände sig om för att springa mot ytterdörren. Men hon han inte fram till dörren, förrän dimman hann ifatt henne och försökte liksom stoppa henne. Men så lätt var det inte att stoppa henne. Utan hon lyckades komma förbi den och fortsätta mot köket. Där tog hon sig in och smällde igen köksdörren hårt efter sig och för säkerhetskull så låste hon om sig.
 ”Hjälp mig någon”, skrek hon och pressade sin kropp hårt mot dörren.
 Hon lade först inte märke till hur dimman kom in under den smala springan under dörren. När hon upptäckte det backade hon bakåt. Dimman svepte sig sakta fram mot henne och liksom rörde sig i spasmiska rörelser. Hon fortsatte backa tills hon slog ryggen mot diskbänken. Mitt framför hennes ögon, började dimman ändra form. Hon stirrade med stora ögon, när formen på dimman började forma sig till en blodliknande massa med synliga ådror, som kravlade på golvet. Massans intensiva rörelser på golvet ålade sig fram och tillbaka med ryckningar. Varje ryckning fick det att låta hemskt. Det var som massan ville tränga sig ur en puppa eller kokong av något. Elina såg att höljet runt massan sprack och förvandlingen började likna ett djurliknande fenomen.